En av mina bästa kompisar har en liten son på 4 år och jag funderar på att köpa några fina kläder till honom när jag ska dit och hälsa på om några dagar. Jag måste säga att barnkläder är väldigt fina och det finna många tröjor som jag har sett som jag skulle vilja köpa. Det finns en jätte fin Spiderman tröja som jag har sett och om den inte hade varit så liten så skulle jag ha köpt den till mig själv också men det går ju inte och det tycker jag är lite synd faktiskt. Men min kompis har sagt att hennes son tycker om spiderman väldigt mycket och då passar det ju perfekt att köpa den tröjan till honom tycker jag och han kommer säkert att bli väldigt glad. Jag hoppas i alla fall att han blir glad men han kanske redan har den tröjan vad vet jag.

Jag har en god vän som aldrig fick de där presenterna han önskade sig som barn. Det blev ingen kemilåda, det blev ingen modelljärnväg och inte heller något första hjälpen kit i leksaksutförande. R Tydligen så måste det här ha varit hyfsat traumatiskt. Jag tror det i varje fall eftersom han i vuxen ålder verkar ha ägnat mycket tid åt att återuppliva de här missade barndomsminnena. Bland annat så hade han ett kemilabb i hobbyutförande hemma i badrummet. Jag ska inte gå in på vad han tillverkade där men det var inga bra saker, så mycket kan man allt konstatera. Efter en kortare fängelsevistelse var dags för den här vännen att ge sig ut på arbetsmarknaden. Han valde att bli konduktör på tåg. Man börjar ana ett mönster vid det här laget eller hur? Det gick alldeles strålande tills dag gick förbi en man i en av vagnarna. Mannen verkade inte riktigt vara med i matchen. Min vän bestämde sig för att göra en insats genom att ge första hjälpen, bland gav han ganska hårdhänt hjärtmassage. Vällovligt. Något annat kan man inte säg. Men det fanns ett problem. Mannen sov. Min vän den ivrige konduktören däremot blev anmäld för misshandel. Så, man ska ge barn det som vill ha.